Specifika fobier

Vad är specifik fobi?

Diagnosen specifik fobi ställs utifrån specifika kriterier. Den drabbade ska bland annat inse att rädslan antingen är överdriven eller orimlig och uthärdar det obehagliga under intensiv ångest eller undviker det helt. För att diagnos skall ställas krävs att problematiken är handikappande genom att den orsakar ett påtagligt lidande eller i betydande utsträckning stör vardagliga rutiner och aktiviteter.

Termen fobi härstammar från grekiskans Phobos som betyder flykt, panisk rädsla, skräck. Redan Hippokrates (500-talet f Kristus) skildrade människor som sannolikt led av vad vi idag kallar fobier. Vi kan med stor sannolikhet anta att människor i alla tider lidit av fobier.

Först på artonhundratalet myntades begreppet fobi och mer vetenskapligt förankrade beskrivningar började dyka upp. I dag definieras specifik fobi som en starkt överdriven och irrationell rädsla för objekt eller situationer. Då den drabbade utsätts för det fruktade leder det i stort sett alltid till omedelbar rädsla.

Det som utlöser rädslan kan vara:

Symptomen kan delas upp i följande grupper:

Efter hand kan besvären bli mycket handikappande då den drabbade inte enbart undviker det fruktade utan även relaterade saker som till exempel högt gräs eller källarutrymmen eftersom det kan finnas ormar/spindlar där. Detta kan leda till att den drabbade undviker vissa platser och därigenom får begränsade fritids/semester möjligheter.

7-15 procent av befolkningen utvecklar en specifik fobi någon gång under livet. Fler kvinnor än män utvecklar fobier mot levande varelser, naturföreteelser och för specifika situationer.

Varför får man specifik fobi?

Enligt biologiska förklaringsmodeller är det lättare att utveckla rädslor för sådant som tidigare har varit en fara för människor, såsom insekter och höga höjder. Ett tydligt bevis för arvets betydelse är att det är vanligt med till exempel spindelfobi men inte fobi mot sådant som vapen och miljöhot.

Utifrån ett inlärningsteoretiskt synsätt kan man lära sig att bli rädd för något. En fobi kan vara helt eller delvis inlärd. Om man till exempel blir biten av en hund då man ska klappa den blir man naturligt nervös och rädd nästa gång man ska hälsa på en hund. När man har blivit rädd för något börjar man ofta undvika detta. Undvikandet vidmakthåller rädslan.

Ofta kan man se att rädslor lärs in indirekt genom att man ser hur andra beter sig. T ex kan en inlärning ske om ett barn ser sina föräldrar reagera med stark rädsla då de ser en orm eller om det ute pågår ett åskväder.

Behandling

Forskning har visat Kognitiv beteendeterapi (KBT) eller beteendeterapi (BT) är de behandlingsformer som visat sig uppnå bäst resultat vid fobier. Behandlingen med KBT (kognitiv beteendeterapi) är mycket effektiv, så många som 85-90 % blir botade.

Behandlingen syftar till att man ska börja utmana sin rädsla. På det sättet lär man sig att hantera sina reaktioner och upptäcker att självförtroendet ökar i takt med att man klarar de svåra situationer som man tidigare undvikit. Sammanfattningsvis består behandlingen dels av exponering och dels av att förändra de tankar som väcks av det fobiska stimulit.

Exponering (att utsätta sig för det obehagliga) kan ske upprepade gånger, stegvis och under längre tid men kan i vissa fall begränsas till sk. en-sessions behandlingar på ca. 3-4 tim).