Panikångest

Vad är paniksyndrom?

Panikattacker är episoder av stark rädsla följd av en rad fysiska symtom som hjärtklappning, andnöd, yrsel, svettningar och/eller domningar. Den drabbade börjar till följd av detta frukta nya attacker och går omkring i ett konstant tillstånd av oro och ängslan.

Ofta börjar den drabbade undvika situationer där han/hon tidigare fått panikattacker. Han eller hon kan också undvika att vistas i situationer varifrån det kan vara svårt att fly eller snabbt få hjälp i händelse av en panikattack.

Varför får man paniksyndrom?

De första attackerna brukar uppstå utan yttre anledning och kommer ofta under perioder av stress, t ex hög arbetsbelastning, dödsfall inom familjen, sjukdom, olycka eller skilsmässa.

Vissa får enbart en eller några få panikattacker under sin livstid. För andra följs den första attacken av flera inom några dagar eller veckor och problematiken utvecklas till paniksyndrom.

Inom KBT ser man paniksyndrom som en psyko-biologisk störning där den första panikattacken är en stressreaktion hos en person med en biologisk och psykologisk sårbarhet för att utveckla syndromet.

Biologisk sårbarhet betyder att man har ett extra känsligt autonomt nervsystem, vilket gör att man lättare reagerar kroppsligt med exempelvis hjärtklappning vid stressande livshändelser.

Den psykologiska sårbarheten utgörs först och främst en tendens att tolka olika kroppsliga och mentala sensationer som betydligt farligare än de egentligen är. Till exempel kan hjärtklappning tas för en annalkande hjärtinfarkt. Dessa tolkningar kan leda till en ond cirkel av symtom och katastrofala tolkningar av dessa.

Behandling

Kognitiv beteendeterapi (KBT) – är den behandling som idag rekommenderas som förstahandsval av en mängd olika organisationer, bland andra av Läkemedelsverket.

KBT kan förenklat beskrivas som en kombination av kognitiva (verbala) tekniker och beteendetekniker. Såväl kognitiva och beteendeinriktade tekniker syftar till att påverka panikångesten genom att förstå och förändra tankar och beteenden.

I den kognitiva delen av behandlingen så gör patienten och terapeuten till att börja med en noggrann analys för att finna de tankar och känslor som åtföljer panikattackerna.

Det finns en mängd olika beteendetekniker inom KBT, vilka man använder beror på klienten och graden av svårigheter. Vanligt är att arbeta med avslappningsmetoder och/eller andningsövningar.

En annan viktig beteendeteknik är exponering. Det innebär att patienten utsätter sig för (exponeras) för gradvis mer ångestväckande stimuli utan att fly från dessa, något som patienten tidigare vanligen gjort. Det övergripande målet är att patienten ska upptäcka att ångesten inte faktiskt stegras i det oändliga, utan att det går att hantera ångesten.

Vad gäller mediciner är det idag en allmän rekommendation att de främst bör ses som ett komplement till KBT-behandlingen. Kompletterande medicinsk behandling bör övervägas om 10-15 behandlingstillfällen med KBT inte gett tydlig effekt. Man kan även inledningsvis överväga en kombinationsbehandling om tillståndet är kritiskt.